Jämställdhet och mångfald
PRAKTISK REFLEKTION
Det här är något jag har hört många gånger under dryga två decenniers mångfaldsarbete och som jag vill reflektera kring.
”Vi pratar så mycket om män och kvinnor, vi måste prata om mångfald ur ett bredare perspektiv”
Bra. Ja. Och kanske lite nja.
Att arbeta för mångfald, jämlikhet och inkludering är ett mycket komplext område. Ibland behöver vi förenkla för att komma framåt, ibland behöver vi avgränsa till viss typ av mångfald och ibland behöver vi ha ett helikopterperspektiv. Vi behöver se mönster på gruppnivå och vi behöver se varje individ som unik utan förutfattade meningar som baseras på den grupp vi utgår från att individen tillhör och/eller representerar.
Strategier och metoder för mångfalds- eller DEI-arbete (diversity, equity and inclusion) kan vara gemensamma för flera typer av mångfald men vi behöver också särskilda metoder för olika typer av mångfald.
DEI-arbetet finns inte i formatet ”one size fits all” och är samtidigt en lärandeprocess. Både på ett individuellt och organisatoriskt plan. Det behöver alltså anpassas efter varje organisation och dess individer.
Utvecklingsarbetet kräver också kunskap. Både när det gäller övergripande teman som maktordningar, diskriminering, bias med mera och specifika teman som till exempel kopplat till varje diskrimineringsgrund.
Så, att arbeta med jämställdhet utesluter inte ett arbete med ”övrig mångfald”. I Sverige har vi krånglat till det något genom att ge jämlikhet mellan kvinnor och män en egen definition; jämställdhet. Men pratar vi om jämlikhet (eller mångfald) så ingår jämlikhet mellan män och kvinnor (eller diversitet av män och kvinnor).
Jobbar vi systematiskt inom något mångfaldsområde går mycket av det att använda även på andra områden. Har vi arbetat bra med jämställdhet är det oftast lättare att fortsätta med flera områden.
Eftersom Sverige fortfarande inte är ett helt jämställt land och inte våra arbetsplatser heller så tänker jag att det är viktigt att reflektera över inledningens citat. ”Vi pratar så mycket om män och kvinnor, vi måste prata om mångfald ur ett bredare perspektiv”
Bra att vi pratar så mycket om män och kvinnor.
Gör vi det? Vilken kompetens har vi om jämställdhet? Vad har vi gjort de senaste 10 åren för att nå ökad jämställdhet? Är det jämställt hos oss? Hur vet vi det? Har vi utvärderat det vi (eventuellt) har gjort?
Ja, mångfald ur ett bredare perspektiv är nödvändigt.
Både i förhållande till jämställdhet (intersektionalitet) och i sig. Men vi behöver fortsätta prata om män och kvinnor också eftersom samhället, arbetsmarknaden och arbetsplatser inte är jämställda. Flyttar vi fokus är risken annars att det vi (eventuellt) åstadkommit på jämställdhetsfronten tappas när vi inte längre ger det uppmärksamhet.
Och kanske lite nja.
Om inte jämställdhetsarbetet är robust integrerat i organisationen och vi har följt upp och utvärderat det vi har gjort, analyserat, dragit slutsatser, lärt av våra misstag och har en strategi framåt så tänker jag att utmaningen inte ligger i vilken typ av mångfald vi pratar om (eller inte) utan på vilket sätt vi arbetar med mångfald. Att skala upp ett strategiskt arbete som fungerar är ofta effektivt medan att bredda eller byta fokus inom ramen för ett mer aktivitetsbaserat och mindre förankrat arbete troligen inte kommer att ge särskilt stor effekt.
Citatet kan också tolkas som att vi är lite klara med jämställdhetsarbetet. Det tangerar något annat jag ofta fått höra; ”När är vi klara då (med vårt mångfalds- eller DEI-arbete)?”. Men det får bli en reflektion en annan gång.